Nils Gyllenstierna af Fogelvik. Född 1648 i Wismar, Mecklenburg-Vorpommern, Tyskland [1]. Död 1720 [1]. Begravd i Kungsholms kyrka, Stockholm, Stockholms län [1]. Föräldrar: Carl Gyllenstierna af Lundholm och Sidonia Mannersköld [1].

Greve, fältmarskalk. [1]

Student i Uppsala 1662 och i Rostock 1663, sedan i Königsberg. Pikenerare vid C. G. Wrangels livkompani i Bremen 1666, fänrik vid Kalmar reg. 1667, löjtnant vid greve Dohnas reg., kapten 1668, major vid Ulfsparres reg. i holländsk tjänst 1672, överstelöjtnant 1674. Överste för ett regemente till häst 1677, överste för norra skånska kavallerireg. 1679, generalmajor 1693, landshövding i Jönköpings län samma år. Generallöjtnant 1696 och guvernör i Wismar samma år. General av kavalleriet, generalguvernör över Bremen och Verden 1698. Befälhavare över alla svenska trupper i Tyskland 1699. Greve 1706, fältmarskalk 1709. [1]

Efter danska krigets utbrott 1700 gick han över Elbe med 10000 man och slog danskarna vid Reinbeck. 1702 tillförde han konung Carl XII i Polen en förstärkning av 12000 man och 1708 besatte han med nedersachsiska kretsens trupper staden Hamburg i anledning av inre oroligheter därstädes. Såsom den äldste av rådet bar han kronan vid konung Carl XII:s begravning 1719. [1]